Skada Vara, "Et apeliv"

/ ARTIST: Skada Vara / TITEL: "Et apeliv" / GENRÉ: Ska / ETIKETT: Badlands / FORMAT: CD-EP /

Skada Vara är ett av många duktiga band från Norge och den norska skascenen är värd att kollas upp, för det händer verkligen saker där, betydligt mer än vad som händer i Sverige.

Den här lilla CD-EP:n, som klockar in på dryga 14 minuter är något av det bästa jag hört på länge inom genrén. En av de saker som gör den norska scenen till vad den är är att banden inte lever kvar i 2Tone-eran eller i 60-talsköret, utan utforskar rejält andra genrér och tar influenser från lite här och var.

Visst, stundtals låter de traditionella, öppningsspåret, Skada Vara, börjar lite saktare, med tydliga reggaeinfluenser, för att mot slutet gå över mot punkhastighet, något som får mig att tänka på The Ruts och på titelspåret har de lånat refrängen från Toots & The Maytals klassiker Monkey Man. Men de gör influenserna till sin egen grej och låter inte som ett band som anstränger sig för att låta som Toots eller The Ruts.

En annan sak som är verkligt kul med bandet är att de sjunger på nordnorska. Bandet har två vokalister, varav den ene sjunger mest och den andre singjayar på ett sätt som får mig att tänka på nordnorska hip hop-legenderna Tungt Vann. Då är det som sagt inte bara för att både Skada Vara och Tungt Vann kommer från norr, utan Tungt Vann har alltid haft en viss känsla för punk och reggae i sin musik och det har ju som sagt Skada Vara med.

Jag gillar verkligen den här plattan och skulle rekommendera den till alla som vill lyssna på lite originell skamusik. Riktigt bra platta! Skulle vara kul om nån promoter satte ihop en spelning med ett gäng norska ska-band, typ Skada Vara, Norsk Råkk och The Phantoms i Sverige, för vi har massor att lära av normännen.

Köp den! Stöd bandet!

Barbed Wire Love-Marky's topp fem

Marky är en mycket klok herre som tipsat mig om så skilda saker som plattor av Mr Review och The Hotknives, båda reppade på den lista, såväl som Pauline Blacks självbiografi. Det är en ära att få in hans topp 5! - red

Här kommer listan från barbed wire love Marky

Top 5 baktaksplattor efter two-tone tiden valde jag. En svår uppgift och en del fick stryka på foten. Bland annat Dr Ring Ding and The Senior Allstars två första fullängdare då de innehåller lite väl mycket ganska dålig toasting och The Cigarres-Time will tell vars låtar var sönderlyssnade av mig när de väl kom på skiva då det kändes som om jag under en period såg dom minst en gång i månaden. Men nu kör vi. Mr Review-Walking down Brentford road (89) Många ska-band efter two tone-tiden envisades och envisas än idag med att tjata om rudeboys, skanking o.s.v i sina ganska fattiga texter. Holländarna i Mr Review var ett av undantagen och är i mitt tycke att en banden som kom efter den tiden med bäst texter, tillsammans med The Hotknives. På denna skiva är det mycket melankoli och misantropi såväl som humor i t.ex Paradise by the Batmobiles dashboard light och ett prov på fin tradition i låten Skampilation (hur många låtar kan du klocka i del medleyt?) Det första i raden av alla deras klockrena släpp. The Aggrolites-S/T (06) När jag hörde den är skivan för första gången så tog det inte många toner innan jag blev med åsikten att det här bandet kunde lätt kunnat agera som studioband hos Coxsone eller Trojan i slutet abv 60-talet och i början av 70-talet. Egentligen skulle vilken som helst av deras fem fullängare kunnat platsa på den här listan men då den här startade min kärlek till bandet så får den bli den. The Hotknives-Live and skankin (89) Jag vill egentligen ogärna ta med en liveplatta men den här med sitt drag i Alcoholic nighmare, allsångsnerven som blir kittlad i Holsten Boys och melankoli i Doin alright och Dont go away...måste bara vara med på listan. Trots att bandet senare blev poppigare så förblir de ett favoritband och kommer undan med nästan vad som helst, precis som Madness. Madness är alltid Madness och The Hotknives är alltid The Hotknives. Hepcat-Out of nowhere (93) Efter en jazzig inledning som nu som då faktiskt funkar och funkade för mig så gör de en kanonbra cover på Hooligan av The Wailers. Precis som efterföljande plattor så är det ingen partyplatta direkt men skönt rocksteadygung som är mycket njutbar. USCB Allstars-Class Brutals (01) Sveriges bästa baktaksband genom tiderna och här ger de lyssnaren verkligen en lektion i Jamaicansk musik. Ska, reggae, rockspeady,mento och dub. 12 steps kan mycket väl vara det bästa ett svenskt band presterat, både före och efter.

Stavanger-Bønnas topp 5

Nu har turen kommit till Stavanger-Bønna, en rakt igenom skitschyst veteran inom norsk skinheadscen från skinhead reggaestaden Stavanger, men mest känd från en del av de oi!-band han spelat i, typ tidiga Haggis, Ni Liv och, framför allt, Case of Pride.

Det är därför med stor glädje och en gnutta stolthet vi kan presentera de fem samlingsskivorna som var mest väsentliga för honom som ung skinhead.

Tack!

1) Tighten Up 1-3 2) Trojan Story Vol. 1 3) Trojan Story Vol. 2 4) Upsetter Box 5) Rebel Music

Micke från "Schizo Fanzine" recenserar "Two tone Britain"

Two tone Britain (2004) http://youtu.be/ueMDcBp5tQU

Den här dokumentären tar upp den andra skavågen, den brittiska med stort fokus på Two Tone och banden The Specials, The Selecter, Madness och The Beat. Jag har tidigare sett en hel del dokumentärer om den brittiska punken samt skinheadrörelsen från samma era, slutet av 70-talet början av 80-talet. Filmen belyser alltså inte bara musiken utan även samhällets politiskt sociala och kulturella delar som påminner mycket om punkens födelse i och med Margret Tatcher härjningar över landet.

Man får en inblick i skinheadrörelsens del inom skamusiken och hur National Front sedan kom in i bilden. Rasismen frodades och Two Tone fyllde en viktig funktion eftersom t.ex The Specials var ett band med både svarta och vita. Two Tone betydde alltså väldigt mycket för svarta i England. Bl.a berättar Gurinder Chadha (regisör) om att hon genom skamusiken kunde prata med en vit arbetarklassunge för första gången. Suggs från Madness berättar om när dom skulle ut på en Two Tone turné och banden samlades vid en bensinstation, genast var polisen där och trodde att det skulle bli kravaller då svarta och vita samlades.

Precis som skinheads kom även punkarna att gilla skamusik och umgicks friskt med de invandrande jamaicanerna. JC Carol från The Members berättar om hur punken tog influenser från skamusiken. Jag tycker den här dokumentären är alldeles lysande, det varvas friskt med musik, intervjuer, historier från Pauline Black (The Selecter), Suggs (Madness), Neville Staple (The Specials), Rico Rodriguez, Ranking Roger, Gary Bushell m.fl.

Eftersom den här dokumentären tar upp så mycket mer än bara skamusiken tror jag att alla som har något politiskt socialt intresse kan gilla den och har man sett liknande dokumentärer om punk så kan det vara intressant att se det hela från ett skaperspektiv, även om det påminner om varandra då mycket av punken finns inom skascenen så som DIY, antirasism och mycket annat.

Micke, Schizo Fanzine www.facebook.com/schizodistrofanzine www.facebook.com/tragedifanzine

Read Hard!'s topp 5

Bakom signaturen "Read Hard!" döljer sig en relativt ung man från västra Norge som är något av en internationell auktoritet på pop-punk. Han skriver för ett par webzines och jag tyckte det skulle vara roligt att få höra hans vilka han listar som sin topp 5 bästa baktaktsplattor. Kul att han ville deltaga och här kommer hans lista:

1 Operation ivy-Energy:

I fjortonsårsåldern hade jag en period där jag var väldigt förtjust i Rancid. Jag läste också om Operation iyy som var deras föregångare och lite mer low-fi ljud och ska-influenser gjorde att jag på många vis blev mer förtjust i Operation ivy än Rancid. Och nu som mer än 10 år som entusiast för den legendariska Lookout-etiketten är Energy-albumet till och med mer intressant. Etiketten var den första etiketten som sajnade b.la Green Day. Energy är inte bara bra musikaliskt, utan också textmässigt, trots bandmedlemmarnas unga ålder. Texterna handlar väldigt mycket om Unity och bekämpning av stereotyper och trångsynt tankegång särskilt i låtarna Unity og Room without a window. Andra ämnen är musikens kraft (Sound system), könsroller och förväntningar (Smiling), missionering (Missionary) och falsk musik (Artificial life). Öppningslåten Knowledge är en av de mest covrade sångerna jag kan komma på. Min favoritlåt på albummet är Bad town.

2 The Specials-The Specials:

Ungefär samtidigt som jag började lyssna på Operation ivy hörde jag också A Message to you Rudy av The Specials, Jag visste inte då att det var en cover. Det gick ett par år innan jag kollade upp mer. Jag köpte LP'en The Specials på skivmässan i Stavanger i 2006. Och även om många av albummets bästa sånger också är covers, så är det enligt mig det klart bästa och viktigaste Two tone-albummet. Inte minst er produktionen fantastisk, tack vare Elvis Costello. Min favoritlåt på albummet er antingen Skatalities-covern You're wondering now eller Blank Expression.

3 Symarip-Skinhead moonstomp

Jag kunde ha sett det anti-fascistiske oi! bandet the Oppressed live i 2010, men droppade det och kollade upp dem for att se vad jag hade gått miste om, jag hörde deras cover av Skinhead girl för att så höra originalet av Symarip. Detta var på en tidpunkt då jag inte hade en fungerande skivspelare så det rullade många Youtube-vidoer och det var ett par dagar jag bara hörde Symarip och deras andra bandnamn som the Pyramids och the Seven letters. Jag beställde snabbt deluxe-utgåvan av Skinhead moonstomp och även om många av låtarna är instrumentala och alla låtarna inte är bra, så är majoriteten fantastisk. Symarip är ett band som startades i England av invandrare från de Västindiska öarna. Albummet är Ska och reggae med Surf-inspiration och sång som har inlevelse man ofta hör i soul. Sångerna i sig själv är av samma kaliber som the Beatles och gamla Doo Wop-schlagers. Mina favoritlåtar på albummet är Try me best och Stay with him.

4 Catch 22-Keasbey nights Det nyaste albummet på listan, från 1998 och ett av de minst "corny" plattorna i genrén third wave ska. 1,2,3,4,1,2,3,4 var en avoritsång när jag var 13. Det är nåt ärligt och personligt i alle texterna på albummet. Sångarens nya band, Streetlight manifesto, spelade också in en ny version av albummet under 2007. Precis som med Skinhead moonstomp har melodierna mycket gemensamt med the Beatles och det blandades med många genrér på albummet. I tillägg till ska är det också Punk, harcore, pop, surf, folk och jazz. Min favoritlåt på albummet är Kristina she don't know I exist som är en sorglig sång om en tonårings obesvarade förälskelse med en väldig lång rad solos med olika instrument.

5 The Aquabats-The fury of the Aquabats:

Det var kanske svårt att finna den femte. Det är många att välja bland: Out of line av Steady Earnest och Allston beat av Allstonians är nåra okända 90-talsplattor som borde få mer uppmärksamhet. Jag tänkte också på One step beyond av Madness. Jag tänkte också på nåt corny som Hang ups av Goldfinger eller Losing strak av Less than jake, som jag var förtjust i i ungdomen. Jag valde ändå ett annat third wave band The Aquabats som på detta albummet också hade en trummis som jag också var fan av i ungdomen och fortsatt är. The fury of the Aquabats är från 1997. Som de två övre, och för den delens skull, alla albummen på listan blandar det en hel rad genrér, det finns här punkelementer, westernelementer, new waveelementer, surfelementer i tillägg till ska. Red sweater är också en slags Doo wop sång i Ska format. Bandets ämnen är ofte relaterade till filmer och science fiction, Martian girl är ett perfekt exempel på utomjordisk förälskelse. Idiot box handler om Casper the ghost, Scooby Doo och hur tv-tittande kan göra en dummare. Mina favoritlåtar på albummet är My skateboard (som jag länge hade som ringtone) och självklart Red Sweater.

Skaru? - "Move your foot"

Denna låt är släppt på Spotify och Soundcloud, så gå in på nåt av dem, om du har tillgång till dem!

Skaru? är ett nytt svenskt ska-band och jag imponeras av dem. Det är nyskapande i en genré som desperat behöver en fjärde våg och inte stagnerar till "tokrolig", hypersnabb ska-core eller klassiskt 60-talsstuk.

Ska är verkligen den ultimata musiken och behöver utvecklas och utveckla den, tycker jag är vad Skaru? gör.

Vad låter Skaru? som på denna låten? Jag tycker det låter som en blandning av svenskt 90-tal, i form av välspelade melodier med en liten punkattityd, men inte ska-core. Jag känner även nyanser av pop, reggae och Madnessinspiration. Men, som sagt, saker och ting händer i Norge och Skaru? är inte milsteg bakom vad som händer hos våra kära grannar.

Jag hoppas det här bandet kommer till Skåne och spelar snart, för jag vill uppleva dem live.

Sen är det bara ett stort fett plus att de har en kvinnlig sångerska. Några av världens bästa baktaktsvokalister har varit kvinnor, Dawn Penn, anyone?

Jag rekommenderar denna platta till alla som inte vill sitta och minnas gamla tider, utan uppleva vad svensk ska låter som på 2010-talet och jag längtar inte bara efter att få se dem live, utan också efter att en proper release på vinyl eller cd kommer.

Stöd bandet!

Mike Salonens topp 5

Nu har turen att beskriva de fem bästa baktaktsplattorna kommit till Mike Salonen, sångare och låtskrivare i Landskronas stoltheter, Mobster och The Skalatones!

Top 5 Baktakts-album

När jag fick förfrågan om en Topp 5 i baktakt tänkte jag att det blir svårt, men jag beslöt att ta denna infallsvinkel: Vilka har påverkat mej och mitt låtskrivande mest? Så då blev det så här:

1. Toots & The Maytals - Bla Bla Bla Toots ÄR ”The Professor of Ska & Reggae”. Med soul och ångest i rösten, enormt sväng i musiken och de underbara körerna, anser jag Toots & Maytals vara de främsta (trots att de inte har blås, som ex.vis The Skatalites). Denna platta innehåller många av de bästa baktaktslåtar som någonsin gjorts: Scare Him, Pressure Drop, Monkey Man, Sweet & Dandy, Alidina och 54-46.

2. Linton Kwesi Johnson - Forces of Victory Om Toots är professorn, så är nog LKJ ”The Doctor”!. Efter att ha lyssnat mycket på reggae, var det skönt att slippa allt malande om rasta och ganja. LKJ tog reggaen till en mer medveten och allvarligare nivå, framförallt politiskt och anti-rasistiskt. Han började som en poet och skrev politiska texter mot missförhållandena under Thatchers tid. Tillsammans med Dennis Bovell har han gjort den bästa reggaen på denna platta och ”Bass Culture” (+ LKJ in Dub, som är en dubplatta på dessa båda album). Här finns klassiker som: It Noh Funny, Sonnys Lettah och Fite Dem Back.

3. The Specials - Specials Detta album måste absolut vara med i Topp 5. Bandet som lyckades förena punk och ska med kraftfulla texter och energi (naturligtvis hade man även kunnat nämna The Clash här…). The Specials definierar Two Tone-eran från Coventry med detta album som åter gjorde ska-musiken populär i England. Oförglömliga låtar som: A Message To You Rudy, Nite Klub och Concrete Jungle. Faktum är att jag trodde flera av de covers de gjorde, exvis Monkey Man. var deras. Senare gjorde detta att jag gick tillbaka och började upptäcka ska från 60-talet

4. Club Ska 67 - Samling Denna skiva hade min bror i sin skivsamling. När jag lyssnade mycket på punk, ska och reggae under punkvågen framstod denna som helt enorm. Va? Fanns ska-musiken tidigare? Helt fantastiskt. Denna platta fick mej på allvar att resa bakåt i tiden och upptäckte all fantastisk ska som gjorts tidigare. På skivan finns bl.a: The Skatalites, Desmond Dekker, Justin Hinds och Roland Aphonso.

5. The Beat - The Beat I och med att The Beat tog en lite annorlunda attityd till ska och reggae har den här skivan påverkat mej mycket. The Beat förenade reggae och ska med fler influenser, bl.a afrikansk musik. De var lite mer udda och nyskapande och denna platta är helt lysande med låtar som: Mirror In The Bathroom, Twist & Crawl, Tears Of A Clown och Rankin Fullstop.

Mike Salonen Sångare & låtskrivare (Mobster och The Skalatones)

Bloggarens egna topp 5

Här är mina (Jon's) fem favoritplattor inom genrérna baktakt:


1. Desmond Dekker & The Aces - Intensified
Desmond Dekker var, enligt mig, en av Jamaicas främste, om inte den främste, sångaren någonsin. Det finns inte så mycket samhällskritik på den här plattan, men visst kunde Des sjunga! Musiken svänger det också om ordentligt på plattan, som innehåller klassiska cuts som Israelites, Ah it mek, Intensified och Nincompoop. Det är inte party på riktigt om inte denna skiva spelas åtminstone en gång under kvällen!

2. Poet & The Roots - Dread beat an' blood
Det här är den kände dubpoeten (och enligt många källor, den förste med) Linton Kwesi Johnson's debut. Plattan kom samtidigt som punken, genom Rock Against Racism, tog ställning mot rasismen och en gatupunksrörelse växte fram, som ville bli tagna på allvar och inte bara sälja byxor. LKJ är, tycker jag, ett uttryck för samma rörelse, fast från ett afro-brittiskt utgångsställe. LKJ tar upp många tunga frågor som berörde invandrare i dåtidens Storbritannien och trots allvaret i texterna blir inte musiken lidande, utan det svänger ordentligt om musiken med!

3. The Selecter - Too much pressure
Den bästa skivan som släpptes under 2Tone-eran, utan tvekan! Genomtänkta texter och schyst dansmusik. Hur kan det bli fel?

4. USCB Allstars - Class Brutals
Det bästa bandet inom svensk baktakt någonsin med sin bästa skiva här. Jag gillar USCB, för att de tänker utanför boxen och inte försöker vara så "tokroliga" som många av de svenska 90-talsbanden försökte vara, utan är seriösa med sin musik. Saknar dem!

5. Steel Pulse - Handsworth Revolution
Jag gillar tidiga Steel Pulse och den här plattan är en av de bästa plattorna som gjorts i Storbritannien när det gäller roots reggae. Bandet, som turnerade med The Clash, tycker jag blandar i jazziga kvaliteter i sin reggae och det finns inte ett dåligt spår på plattan. Bandet är righteous rastas, men blandar i en politik i musiken som får en att tänka influenser från Peter Tosh. Skall du bara lyssna på en roots-platta, så låt det bli den här!

Målsättning med denna blogg

I Söndags stod jag och huttrade på Landskrona IP och gladdes efter en halv minut, bara för att demoraliseras i takt med att Bajen vände resultatet till 3-1.

Jag bestämde mig för att göra nåt åt saken. Jag har inte gått på så många BoIS-matcher under senare år, utan koncentrerat mig på Eslövs BK. Men högre upp i divisionerna har det alltid varit BoIS för mig, liksom för många Eslövsbor, trots att det nu i princip bara är MFF-stickers man ser på stan.

Så jag bestämde mig för att göra för BoIS, vad jag gjort för Eslöv. Nästa säsong skall jag försöka gå på så många hemmamatcher som möjligt och heja fram laget, för att sedan blogga om matcherna och dessutom lägga in en smula supporterkultur på bloggen med i form av recensioner och intervjuer.

På min gamla blogg, "E:KA", har det mest varit punk och det finns så många bra punkbloggar i Sverige att jag inte vill konkurrera med dem. Jag har inte tröttnat på punk, men på denna bloggen vill jag fokusera på baktakt, allt från ska till dub poetry, samt en smula northern soul och r&b.

Johan från Projekt Ska's topp 5

I denna återkommande del av bloggen ber jag folk inom scenen lista sina fem favoritplattor (alla format) baktaktsmusik, alla genrér, från ska till dub poetry och det är naturligtvis skitkul att kunna få Johan att lista sina fem favoriter!

Här är Johans svar:

När Jon bad mig lista 5 av de bästa plattorna kände jag direkt att detta kommer bli sjukt svårt. Det finns för många bra album men samtidigt för många bra låtar som bara släpptes som Ep. Därför tänkte jag att jag skulle konsentrera mig på hela album, med ett litet undantag dock. Eftersom att jag är orgel-tokig så kommer ni att upptäcka att de skivor/spår jag valt har väldigt mycket orgel i sig, vilket (enligt mig) lägger hela grunden för ett bra gung!

5. Symarip - Skinhead Moonstomp. Ett klassiskt album med sjukt bra låtar som förrutom klassikerna bär på dängor som Try Me Best, Must Catch A Train och Stay With Him. Låtar med lite mer djup!

4. Mille Small - Time Will Tell. Fröken My boy lollipop har växt till sig och gjort denna platta med Symarip som komp-band. Lyssna och njut!

3. The Skatalites - Return Of The Big Guns. En sjukt bra producerad platta från 1984 där bandet lirar en mer mörk svänging rocksteady-reggae.

2. The Pioneers - Give and take (En best of). En platta där alla deras gamla hits är med. Samt Time Hard som The Selecter gjorde en bra cover på OCH Easy Come Easy Go som kan höras på Horance Ove's film från Wembley Reggae Festival 1970. En film som alla borde se!!

1. Rupie Edwards Allstars - Pop Hi EP som jag tror släpptes 1970. Efter 6års letande fick jag tillslut tag i den. En instrumental orgel dänga som skriker Old school Hard Mod och som går rakt in i själen.

Sjuttisju's topp 5

"Sjuttisju" är en herre med god smak, mest känd som Bajentrubadur. Han blir först ut i min enkät över bästa 5 skivor i baktaktsvägen. Allting i baktakt kommer att vara med på dessa listor, ska, rocksteady, reggae, dub, osv. Alla format godkända och alla nationaliteter likaså! :)

Här kommer Sjuttisjus lista, i ingen direkt rangordning:

Eek-A-Mouse - Wa-Do-Dem (1981) Så speciell, både låtar och sound. Bland de första reggaeakter jag kom i kontakt med.

The Trojans - Celtic Ska (1994) Kanske det baktaktsband jag lyssnar mest på. Dom blandar ska och irländsk folkmusik alldeles förträffligt och har enligt mig inte gjort en enda dålig låt.

Judge Dread - Dreadmania (1972) En stor man på alla de sätt. Vilken humor och vilken karaktär

USCB Allstars - Moodswing (1999) Helt klart det bästa Sverige har erbjudit när det gäller ska. Förbannat bra live också.

Potlatch - Gringo (1994) Jag tänker inte skämmas för att jag gillar skacore/punk även om jag är väldigt selektiv. Potlatch från Vilda Väsby är riktigt röjiga

Bloggen har inte riktigt startat ännu!

Snart kommer det massa bloggande! Schkwää...I'm a thug...